Andlighet

Sockerberoende är inte bara en fysisk- och psykisk sjukdom Den har även en känslomässig- och andlig aspekt som vi måste ta hänsyn till om vi ska kunna behandla tillståndet och tillfriskna från sjukdomen.

Känslor

Sockerberoende utvecklas till följd av individens försökt att hantera olika känslor. Vi vet att känslor är kopplade till olika signalsubstanser och att vi kan påverka dessa genom att äta socker och stärkelserika födoämnen. Vi blir beroende av att fortsätta manipulerar signalsubstanserna för att uppleva de kemiska känslor som sockret ger. Successivt förlorar vi förmågan att ta hand om våra känslor på ett naturligt sätt. Känner vi nedstämdhet, sorg, besvikelse eller skam bedövar vi bort känslorna med sötsaker. Är vi förväntansfulla, glada eller uppspelta vill vi förstärka känslorna genom att äta. Känner vi oss ensamma eller övergivna tröstar vi oss med mat. Socker och mat har blivit lösningen på hur vi hanterar alla våra känslor - negativa som positiva.

När vi förlorar kontakten med våra äkta känslor förlorar vi samtidigt kontakten med vårt inre jag - den sanna substansen av oss själva.

Värderingar

När man lever med ett sockerberoende går man med tiden emot fler och fler av sina etiska värderingar. Man smyger, ljuger och gömmer, beter sig avvisande mot andra och undviker konfrontationer. Man tycker det är fel att manipulera människor för egen vinning, ändå får man sin make att åka och köpa fikabröd med argumentet: "ifall vi får besök", sedan äter man upp det själv. Att stjäla är en dödssynd något man aldrig skulle kunna göra. Men plötsligt äter man upp sitt barns lördagsgodis på fredagskväll eller handlar sötsaker på företagskortet. Att lämna sitt barn ensam hemma är inte moraliskt försvarbart för något i världen. Ändå händer det. En kväll när barnet har somnat kräver sötsuget att man smiter iväg till affären för att bunkra upp med glass och godis.

När man förlorar kontakten med sina etiska värderingar har man förlorat kontakten med sitt inre jag.

Missbrukspersonlighet

När man lever sitt liv långt ifrån vad man innerst inne tror på, känner, tycker och vill - då har man förlorat kontakten med den sanna substansen av sig själv. Ens inre Jag står inte i samklang med ens yttre Jag. Det uppstår ett "glapp" mellan det yttre- och det inre Jaget. Det här "glappet" upplevs av individen som en inre oro eller tomhet och i vissa fall som en exitentiell ångest. Tomheten beskrivs på olika sätt av olika individer: "Jag vet inte vem jag innerst inne är". "Jag har utvecklat attityder och beteendemönster som jag inte känner mig bekväm med". "Det saknas något, men jag vet inte vad". "Jag har hem-längtan, trots att jag är hemma". Det är i detta tillstånd som missbrukspersonligheten föds. Missbrukspersonligheten är egentligen inget annat än ytterligare en programvara i hjärnan som alltid har en "kvick-fix" i beredskap för hur jag ska lösa mina känslomässiga problem. Slutar jag äta socker och kolhydrater säger missbrukspersonligheten åt mig att börja dricka alkohol, röka eller gå till läkaren för att få utskrivet ångestdämpande medicin.

När missbrukspersonligheten tar över kommer jag ännu längre ifrån mitt inre, sanna Jag. 

Vårt inre Jag

När vi föds till den här världen står vi alla i direkt förbindelse med vårt inre Jag - det många kallar Gudsmedvetandet. Att se in i ett litet barns ögon är som att skåda in i himmelriket, har någon sagt. Och kanske är det inte så konstigt att man uppfattar det så. Små barn styrs av sitt Gudsmedvetande. De lever utifrån sina medfödda andliga principer (ärlighet och tillit) och drivs av sina andliga behov (tillhörighet och bekräftelse).

Med tiden utvecklar de successivt egenviljan och den yttre personligheten, egot, växer fram. Egot gör sina val utifrån överlevnadsinstinkten. Egots självbevarelsedrift får oss att handla egoistiskt, vår sociala drift får oss att interagera med andra människor och vår sexuella drift får oss att fortplanta oss för att rasen ska överleva. Men egot är också luststyrt och gör sina val utifrån vad som känns mest lustfyllt. Det behövs därför föras en ständig dialog mellan egot och vårt inre Jag. Du kan visualisera bilden av en förälder som försöker guida sin trotsiga tonåring rätt i livet. Tonåringen är egot som vill tillfredsställa sina egna behov, helst nu med detsamma. Hon struntar i hur det påverkar andra. Föräldern - det inre Jaget, ber tonåringen stanna upp och tänka efter, släppa sin självcentrering och ta ansvar för vad hon gjort. Utifrån den inre dialogen fattar individen sedan sina beslut.

Vårt inre Jag är alltså en källa till visdom och kraft som är långt mycket starkare än egots överlevnadsinstinkter. Om vi förlorar kontakten med denna kraftkälla, bryts uppkopplingen till vårt Gudsmedvetande och vi har inte längre tillgång till "vår inre förälder". Istället är det "tonåringen" inom oss som ensam fattar alla beslut. Och det gör hon utifrån vad som känns mest lustbetonat och fördelaktigt för tillfället. Eller utifrån att självbevarelsedriften slår till och "tonåringen" känner sig hotad på något sätt.  

Andlig utveckling

Att tillfriskna ur en andlig aspekt handlar om att återknyta kontakten med sitt inre Jag, att lära känna sig själv på nytt och ta reda på vem man innerst inne är. Det finns två olika självhjälpsgrupper man kan vända sig till för att få stöd med sitt tvångsmässiga ätande och börja jobba i ett andligt program för att tillfriskna. OA - overeaters anonymus eller FAA - food addicts anonymus. Innan man lyckas återupprätta kontakten med sitt inre Jag igen, behöver man ta hjälp av andra som kommit längre än en själv. Man skaffar sig en sponsor som kan sponsra med bra råd och guida en rätt i tillfrisknandet, så länge man behöver det. Se det som att man behöver en "fosterförälder" fram till dess ens egen förälder är tillbaka. Genom att jobba med sponsor i tolvstegsprogrammet återknyter man kontakten med sitt inre Jag och kan då hämta kraft och styrka i sitt eget Gudsmedvetande igen.